Like a stone that can't roll
"You're invisible now, you have no secrets to conceal"
Bob Dylan har en vacker röst. Intressant nog anser många att han inte har en vacker röst. Här handlar det dock snarare om en konstruktion av en definition - låt mig utveckla. Folk har en bestämd definition av skönt och fult, bra och dåligt. Detta kan antingen ses som en sanning, eller så kan man betrakta det som en konstruktion man lever i. Jag betraktar det som en konstruktion.
En konstruktion där Van Halen anses ha bättre röst. En världsuppfattning som är totalt avlägsen från att betrakta något efter dess sanna värde - typ vad en röst har att säga och förmedla. Van Halen kan inte förmedla någonting. Han kan förmedla sexuella fantasier om sin skolfröken. Han kan omge sig av svulstiga och tomma ord. Men han kan inte med klarhet berätta om att "Teachers teach that learning waits" eller skapa ett suddigt, mystiskt scenario med hjärter knäckt i huvudrollen. How does it feel?
Jag är inte bara här för att prata om Bob Dylan. Jag är också här för att beklaga över min frånvaro under ett par månader här på bloggen där vi alltid ses (där fick jag utan tvekan till det!). Jag funderar mycket över hur jag ska kunna hålla igång bloggen. Skriva flera gånger i veckan.
Denna lösning kom fram: Jag kommer att överge min andra blogg, kagemusha.blogg.se. Att separera mitt filmintresse på en enskild blogg verkade från början vara en bra idé, men samtidigt tror jag att denna splittring inte är nödvändig. I bästa fall är en kombination av de inlägg jag skriver här blandat med min största passion - levande bilder - något som skulle leda till större variation i bloggen, samt fler inlägg. Se alltså fram emot att få en djupdykning i filmens värld!
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om nu. Om problematiken kring våldtäktsdomar. Om GTA 5 och ett dussin andra spel. Om culture, om the individual, om the grand fucking thing called life.
Just nu håller jag på med att förbereda inför morgondagens redovisning om Jean Nouvel. Fransman, arkitekt, kanske snubben som kommer att bygga om slussen i Stockholm. Han står som en företrädare av det moderna i sin enorma fascination att använda sig av det moderna samhällets möjligheter inom byggnadskonsten. Varför inte liksom täcka en skyskrapa med 4500 LED-lampor som kan projicera i princip vilka bilder som helst med sina 16 miljoner färger? Samtidigt är Nouvel medveten om tradition och historia, tidigare nämnda byggnad, Torre Agbar, är faktiskt inspirerad av en bergstopp i Katalonien.
"The sun ain't yellow it's chicken". Färger är ingenting utan objekten och betraktaren som definierar dem, och den här textmassan är slut. På återseende människor, och glöm inte att människan blir till djur, om den inte har filosofi, tankar och kultur!
Bob Dylan har en vacker röst. Intressant nog anser många att han inte har en vacker röst. Här handlar det dock snarare om en konstruktion av en definition - låt mig utveckla. Folk har en bestämd definition av skönt och fult, bra och dåligt. Detta kan antingen ses som en sanning, eller så kan man betrakta det som en konstruktion man lever i. Jag betraktar det som en konstruktion.
En konstruktion där Van Halen anses ha bättre röst. En världsuppfattning som är totalt avlägsen från att betrakta något efter dess sanna värde - typ vad en röst har att säga och förmedla. Van Halen kan inte förmedla någonting. Han kan förmedla sexuella fantasier om sin skolfröken. Han kan omge sig av svulstiga och tomma ord. Men han kan inte med klarhet berätta om att "Teachers teach that learning waits" eller skapa ett suddigt, mystiskt scenario med hjärter knäckt i huvudrollen. How does it feel?
Jag är inte bara här för att prata om Bob Dylan. Jag är också här för att beklaga över min frånvaro under ett par månader här på bloggen där vi alltid ses (där fick jag utan tvekan till det!). Jag funderar mycket över hur jag ska kunna hålla igång bloggen. Skriva flera gånger i veckan.
Denna lösning kom fram: Jag kommer att överge min andra blogg, kagemusha.blogg.se. Att separera mitt filmintresse på en enskild blogg verkade från början vara en bra idé, men samtidigt tror jag att denna splittring inte är nödvändig. I bästa fall är en kombination av de inlägg jag skriver här blandat med min största passion - levande bilder - något som skulle leda till större variation i bloggen, samt fler inlägg. Se alltså fram emot att få en djupdykning i filmens värld!
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om nu. Om problematiken kring våldtäktsdomar. Om GTA 5 och ett dussin andra spel. Om culture, om the individual, om the grand fucking thing called life.
Just nu håller jag på med att förbereda inför morgondagens redovisning om Jean Nouvel. Fransman, arkitekt, kanske snubben som kommer att bygga om slussen i Stockholm. Han står som en företrädare av det moderna i sin enorma fascination att använda sig av det moderna samhällets möjligheter inom byggnadskonsten. Varför inte liksom täcka en skyskrapa med 4500 LED-lampor som kan projicera i princip vilka bilder som helst med sina 16 miljoner färger? Samtidigt är Nouvel medveten om tradition och historia, tidigare nämnda byggnad, Torre Agbar, är faktiskt inspirerad av en bergstopp i Katalonien.
"The sun ain't yellow it's chicken". Färger är ingenting utan objekten och betraktaren som definierar dem, och den här textmassan är slut. På återseende människor, och glöm inte att människan blir till djur, om den inte har filosofi, tankar och kultur!
