Nattvakten reflekterar
Kudden sticks, kranvattnet rinner i köket, och mitt i denna ack så vardagliga situation sitter jag och läser om Rembrandt van Rijn, nederländernas store barock-konstnär. Denna vecka ska vi redovisa om en konstnär från antingen renässansen eller barocken, så jag försöker att slipa kunskaperna om Rembrandts liv, och världen omkring honom.
Rembrandts, och för den delen ett av barockepokens stora konstverk, "Nattvakten", sammanfattar lite min vardag (eller var-natt, hehe) sen terminstarten. Mycket kvällstid har nämligen gått till att surfa, lyssna på Van der Graaf Generator, och dylikt. Man skulle kunna säga att jag dödat mycket tid med meningslösa internetsökningar, istället för att slå slag i skolarbeten och min bok & filmsamling.
Samtidigt kan jag inte påstå att studierna går alltför illa. Vi har börjat med filosofi nu, och vår lärare är en ödmjuk liten tant som hoppar till när datorn plingar och vill att alla ska läsa fredagsdikter. <3 I matte fick jag en chock av att få B (44 av 50 istället för 45 av 50), bara för att inse att det kanske är lite fånigt att klaga över i en värld där de flesta skulle bli överlyckliga för ett sådant betyg. Det handlar väl om att det raserar illusionen av mig som en "perfekt" person. Fast ärligt talat; jag tror att det finns annat än hur man räknar ut en bolls kurva som kan vara viktigt för ens personlighet.
Idag ställde jag mig en fråga; VARFÖR MÅSTE ALLA FUCKA UPP DEFINITIONEN AV FRUKT, BÄR OCH GRÖNSAKER?! Utan att totalt fördöma besserwissrar som kör med detta, kan jag erkänna att jag ej orkar med att någon som läst en liten spalt i aftonbladets "det visste du inte"-sektion, läst att drakfrukt egentligen är släkt med kronärtskocka och således en grönsak. Eller varför inte att selleri är matfett? Jag lovar, nästa gång någon säger att banan är ett bär, kommer jag skrika: "MEN JAG SKITER I VAD BANANEN ÄR, JAG VILL BARA ÄTA DEN"
Just ja, eftersom denna blogg ej uppdaterats på ett tag; en trevlig jul och 18-årsdag har firats för min del. Har nu båda Tarkovskys dagböcker, en portfölj och ca. 200 Jellybeans i min ägo.
Också att jag firade alla hjärtans dag ensam....Det krossade mitt hjärta att se alla lyckliga par gå förbi och nästan hånle åt mig på skolan. Eller så var typ alla som mig. Ja, så var det nog.
Oj, nattvakten filosoferade visst på lite väl här nu. Nu ska jag försöka läsa lite i "Det röda fältet", och drömma mig bort till Mo Yans värld där brännvin, stråtrövare, jätteålar och onda japaner härjar.
Peace man!
"The artist knew their faces well, the husbands of his lady friends, his creditors and councilors, in armour bright, the merchant men"
NP - No problem?
"Då har ni 180 minuter på er"
180 minuter. Det är mycket tid. Ändå ökar pulsen, ändå pumpar adrenalinet, ändå flämtar man sig igenom hela den ödesdigra strpatsen. Med andra ord; nationella proven är i full gång nu.
Den här veckan har vi haft två nationella prov i Svenska, det första var läsförståelse och dagens skulle testa ens skrivförmåga. Även om jag tycker att nationella proven är bra, då de omfattande testar ens förmåga i ämnena, blir de i regel väldigt uphausade. Ingenting kan väl vara mer smärtsamt för oss arma tonåringar än att så tydligt få vår kunskap bedömd som med en sammanställning av resultaten från NP. Och mer kommer. Nästa vecka ska vi hålla ett muntligt föredrag om relationer, samt läsförståelse i Engelska. SOm om inte det vore nog kommer veckan därefter att fyllas av ett enormt NP i franska. Svettdropparna rinner...
Nåväl, det har gått rätt bra hitills. Kände mig rätt säker på läsförståelsen och skrev en fin text om ärlighet i relationer. Jag är ändock rädd inför de prövningar som komma skall. Ska vi beskriva franska revolutionen i passcomposé? Göra en analys av sociala förhållanden i engelska hus (på engelska)? Eller varför inte bara DÖ?
Okej, jag överdriver, rätt medvetet också. För även om jag är stressad och faller för djävulsbilden av de nationella proven, vet jag innerst inne att:
1.Jag är bra
Så pressen kan preskriberas! Keep on rollin', adieu!
180 minuter. Det är mycket tid. Ändå ökar pulsen, ändå pumpar adrenalinet, ändå flämtar man sig igenom hela den ödesdigra strpatsen. Med andra ord; nationella proven är i full gång nu.
Den här veckan har vi haft två nationella prov i Svenska, det första var läsförståelse och dagens skulle testa ens skrivförmåga. Även om jag tycker att nationella proven är bra, då de omfattande testar ens förmåga i ämnena, blir de i regel väldigt uphausade. Ingenting kan väl vara mer smärtsamt för oss arma tonåringar än att så tydligt få vår kunskap bedömd som med en sammanställning av resultaten från NP. Och mer kommer. Nästa vecka ska vi hålla ett muntligt föredrag om relationer, samt läsförståelse i Engelska. SOm om inte det vore nog kommer veckan därefter att fyllas av ett enormt NP i franska. Svettdropparna rinner...
Nåväl, det har gått rätt bra hitills. Kände mig rätt säker på läsförståelsen och skrev en fin text om ärlighet i relationer. Jag är ändock rädd inför de prövningar som komma skall. Ska vi beskriva franska revolutionen i passcomposé? Göra en analys av sociala förhållanden i engelska hus (på engelska)? Eller varför inte bara DÖ?
Okej, jag överdriver, rätt medvetet också. För även om jag är stressad och faller för djävulsbilden av de nationella proven, vet jag innerst inne att:
1.Jag är bra
2.Det kommer att gå bra
Så pressen kan preskriberas! Keep on rollin', adieu!
Svårt att skriva...
...när man 10 dagar med fransmän skall genomdriva.
Har verkligen haft fullt upp den här veckan. Vi har ett franskautbyte i skolan, så jag har knappt kunnat spendera tid på att studera eller se på franska filmer (franska personer däremot, i plural!). Istället har huvudfokus legat på att tala så kallat frangliska med min franske bostadspartner, samt ett antal andra cellvarelser från Normandie.
Det är inlägget kan betraktas lite som ett par andetag innan jag ska ner och dyka igen, det där djupt flämtande flåset efter att ha kommit upp ur vattnet for real!
Hade idrottsprov på anatomi idag för övrigt, jag gjorde en habil prestation... Även om min koncentration under veckan mer legat på att förklara hur man går på stan än att kunna ett annat ord för "armböjare". Känner att det här provet verkligen reflekterar över stora ting, hur ska man liksom överleva utan att veta om svanskotan? Fast nu förkastar jag kunskap, det är inte bra. Men den här kunskapen känns för mig mest som okunskap. Kan det ha något med min negativa inställning till idrottsämnet måntro?
Imorgon blir det mer stress, mer press och mer av meret. Så jag dyker åter ner i poolen igen och väntas återkomma sisådär på måndag.
Audieu! (Oj vad cool jag är, jag citerar franska!!!)
Har verkligen haft fullt upp den här veckan. Vi har ett franskautbyte i skolan, så jag har knappt kunnat spendera tid på att studera eller se på franska filmer (franska personer däremot, i plural!). Istället har huvudfokus legat på att tala så kallat frangliska med min franske bostadspartner, samt ett antal andra cellvarelser från Normandie.
Det är inlägget kan betraktas lite som ett par andetag innan jag ska ner och dyka igen, det där djupt flämtande flåset efter att ha kommit upp ur vattnet for real!
Hade idrottsprov på anatomi idag för övrigt, jag gjorde en habil prestation... Även om min koncentration under veckan mer legat på att förklara hur man går på stan än att kunna ett annat ord för "armböjare". Känner att det här provet verkligen reflekterar över stora ting, hur ska man liksom överleva utan att veta om svanskotan? Fast nu förkastar jag kunskap, det är inte bra. Men den här kunskapen känns för mig mest som okunskap. Kan det ha något med min negativa inställning till idrottsämnet måntro?
Imorgon blir det mer stress, mer press och mer av meret. Så jag dyker åter ner i poolen igen och väntas återkomma sisådär på måndag.
Audieu! (Oj vad cool jag är, jag citerar franska!!!)
Easy Livin'? A Hard Days Night!
DÖÖÖÖÖÖÖÖ ERA JÄVLAAAAAAAAR!
Det där var ett citat från valfri översatt finsk under finska inbördeskriget, men det är tämligen irrelevant nu. Som Lee Ranaldo så fint sjunger i Sonic Youths låt Eric's Trip från 1988: "I can't see anything at all, all I see is me! That's clear enough, that's whats important, to see me". Ja, jag tycker det är hög tid för lite narcissism nu!
Nädå, men min blogg handlar trots allt i stor grad om mig, tänker därför inte motivera varför jag skriver om just mig. Skulle det vara roligare om jag skrev om....min gamla mattant? Kanske inte.
Annars har skolan flytit på rätt normalt, inget direkt anmärkningsvärt, förutom att vi har fått en ny idrottslärare. De flesta (typ alla) i min klass och för den delen de jag pratat med i två andra klasser, som hade min gamla idrottslärare, älskade honom. Själv var jag inte riktigt lika entusiastisk till hans sätt att högljutt skrika och skrämma en merparten av lektionstiden, men det är väl jag och min skruvade människosyn (ska människor vara ödmjuka och repsktfulla, vad säger du din idiot?!). Jag perosnligen tycker alltså det är skönt att den nya läraren verkar lite mer....chill. Ingen livsinspiratör kanske, men betydligt bättre än andra lärare jag haft i kursen ifråga.
Imorgon händer något alldeles speciellt. Då kommer nämligen en fransk tjej och ska bo hos mig i 10 dagar! Jag och min franskaklass är med på ett utbyte som innebär att en fransk klass från Normandie bor hos oss i 10 dagar, och vi bor hos dem i 10 dagar nästa termin. Det känns delvis lite nervöst, men framför allt tror jag att det blir kul att möta någon från en anna kultur, som faktiskt kan prata franska FLYTANDE och inte göra sig rolig över språket genom att prata om sniglar och baguetter under armen!
Gillar ni musik med sci-fi-tema förresten? Har blivit stormförtjust i Van Der Graaf Generators låt "Pioneers Over C". Nästan lite 2001/Solaris/Valfri annan cool existensialistisk rymdfilm över den, fast med tjutande saxofon istället då.
Det där var ett citat från valfri översatt finsk under finska inbördeskriget, men det är tämligen irrelevant nu. Som Lee Ranaldo så fint sjunger i Sonic Youths låt Eric's Trip från 1988: "I can't see anything at all, all I see is me! That's clear enough, that's whats important, to see me". Ja, jag tycker det är hög tid för lite narcissism nu!
Nädå, men min blogg handlar trots allt i stor grad om mig, tänker därför inte motivera varför jag skriver om just mig. Skulle det vara roligare om jag skrev om....min gamla mattant? Kanske inte.
Well, I'll get to the fucking point. Snart är första skolveckan efter lovet över. Vi hade naturkunskap i tisdags, vilket gick väl (var extremt nervös, trots att jag hade pluggat allt ut och in två kvällar i rad innan). Hoppas på ett A, annars kan jag nog skippa mina planer med att få A i naturkunskap som kurs, då jag just nu ligger på B/B+nivå....
Annars har skolan flytit på rätt normalt, inget direkt anmärkningsvärt, förutom att vi har fått en ny idrottslärare. De flesta (typ alla) i min klass och för den delen de jag pratat med i två andra klasser, som hade min gamla idrottslärare, älskade honom. Själv var jag inte riktigt lika entusiastisk till hans sätt att högljutt skrika och skrämma en merparten av lektionstiden, men det är väl jag och min skruvade människosyn (ska människor vara ödmjuka och repsktfulla, vad säger du din idiot?!). Jag perosnligen tycker alltså det är skönt att den nya läraren verkar lite mer....chill. Ingen livsinspiratör kanske, men betydligt bättre än andra lärare jag haft i kursen ifråga.
Imorgon händer något alldeles speciellt. Då kommer nämligen en fransk tjej och ska bo hos mig i 10 dagar! Jag och min franskaklass är med på ett utbyte som innebär att en fransk klass från Normandie bor hos oss i 10 dagar, och vi bor hos dem i 10 dagar nästa termin. Det känns delvis lite nervöst, men framför allt tror jag att det blir kul att möta någon från en anna kultur, som faktiskt kan prata franska FLYTANDE och inte göra sig rolig över språket genom att prata om sniglar och baguetter under armen!
Gillar ni musik med sci-fi-tema förresten? Har blivit stormförtjust i Van Der Graaf Generators låt "Pioneers Over C". Nästan lite 2001/Solaris/Valfri annan cool existensialistisk rymdfilm över den, fast med tjutande saxofon istället då.
"We are the pioneers, we are the lost ones, we are the ones they're gonna build a statue for"
I sure will!
Nej, nu blir det en god natts sömn, efter att ha skrivit klart min filmkrönika om Sovjets filmindustri (YES!). You may regret what you've done, but the future is yours <3 <3 <3 <3 (OBS: Det där var ironiskt, jag är en obskyr fjant som föredrar att citera Van Der Graaf Generator. DET VAR DÄRFÖR JAG GJORDE DET!
Gooooood niiiiiiiiiiiiiight!
"Ivan Den Förskräcklige". Jag tror inte att jag behöver motivera varför du inte ska bråka med denna person (tips: skägg och ondskefull min)
School kills yah!
Suck, det är inte alltid lätt att gå på gymnasiet. Samtidigt som det är väldigt roligt, med en trevlig klass och bra lärare, blir det ibland övermycket pluggande. Denna vecka är en sådan. Sitter just nu och rånördar det psykodynamiska perspektivet. Även om jag nästan kan det ut och in, är jag otroligt nervös för att inte få A.
Samtidigt har jag dessutom en engelskapresentation att tänka på, även om jag bara ska prata i två minuter.
Lägg därtill att jag, utan att vetat det, ska lämna in en tre sidor lång text om antiken i jämförelse med medeltiden tills på fredag. Det är med andra ord kämpigt just nu, men blir bättre efter den här veckan.
Men det samtidigt lite kul att vara under pressure, makes your brain sharper.
Nu skall jag fortsätta att studera, adieu!
Samtidigt har jag dessutom en engelskapresentation att tänka på, även om jag bara ska prata i två minuter.
Lägg därtill att jag, utan att vetat det, ska lämna in en tre sidor lång text om antiken i jämförelse med medeltiden tills på fredag. Det är med andra ord kämpigt just nu, men blir bättre efter den här veckan.
Men det samtidigt lite kul att vara under pressure, makes your brain sharper.
Nu skall jag fortsätta att studera, adieu!
