Feminist javisst?
"Jag vill inte kalla mig feminist". Något jag hört många säga den senaste tiden, som i hög grad används av folk som ändå aktivt förespråkar jämställdhet.
Det är en fras som utgjort grunden till en hätsk debatt mellan de som kostar på sig att använda ordet feminist och inte. Kort sagt - en språklig debatt.
Något man bör ha i åtanke när man diskuterar detta är följande:
Samtidigt som 'feminist' är det språkligt bästa ordet att beskriva situationen i världen idag (se SAOL), är debatten kring ordet inte en ideologisk sådan.
Jag skulle själv säga att det handlar om en klassfråga - där privilegierade ungdomar med en gynnsam socioekonomisk ställning titulerar sig som feminister, och detta skrämmer många som inte delar samma förmånliga situation.
När kaxiga tonåringar med perfekt koll på feministlexikonet (hbtqlia, cis, postkolonialistisk feminism) häver ur sig arga tweets och blogginlägg riktat mot en 'okunnig massa', blir effekten att dessa white rich kids leker missionärer, vilket visar vilken enorm klassomedvetenhet som de flesta feminister idag hyser.
På papperet kanske de är vänster, men den elitistiska uppfattningen att alla som inte når upp till deras nivå är idioter, visar hur de inte har förståelse för att människor föds med olika förutsättningar till personlig utveckling.
För trots allt: en kille från en arbetarfamilj i Åsarna innehar ingen maktposition gentemot en högutbildad tjej i Linköping som studerar sociologi på universitet. Det rättfärdigar inte att denne kille på Twitter skulle skriva "orkar inte med feminismen", men förklaringen kan finnas i att han inte haft ett privilegierat liv serverat, där såna värderingar är en rimlig följd.
När allt kommer till kritan, kommer dumförklaring av människor som inte tytt sig till feminismen att göra de vänligare sinnade. Bör alla bli feminister? Javisst! Men att forcera fram bruket av ordet är att börja i fel ände. Att istället fokusera på VAD som behöver förändras och VARFÖR, det kommer att skapa fler feminister än ett ord någonsin kan förmå.
Några saker om hen
-Hen är ingen höna
-Hen kommer inte nödvändigtvis att förbättra könsskillnader i samhället
-Hen kommer knappast utrota könsroller
-Hen är inte ett försök att asexualisera världen
-Hen är en språklig lösning på att beskriva en person av okänt kön. Det är helt enkelt mer språkligt passande att säga 'tänk dig en person som utbildar sig till polis, hen kan inte vara riktigt klok'.
-Hen har använts som ett verktyg för att uppmärksamma sexuell identitet, men behöver nödvändigtvis inte ha med hbtq att göra.
-Hen är ett bra sätt att motverka faktumet att man nästan regelbundet säger 'han' om en okänd person.
-Folk belyser problemet med hen, men belyser sällan problemet med att vi idag separerar pronomen utifrån kön. Notera att man inte säger "du" eller "dä", "jag" eller "jeg" beroende på kön.
-Hen underlättar byråkratiska skrifter där man ofta använder frasen "han eller hon"
-Ingen är tvingad till att använda hen, precis som man inte är tvingad att använda något ord
Du som är kritisk till hen, kanske bör ställa dig ett par frågor:
1.Vad är anledningen att jag motsätter mig språklig effektivisering?
2.På vilka grunder försvarar jag att ENDAST 'han' och 'hon' ska existera i språket? Är det rädsla för förändring? Rädsla för att tappa bort sina könsroller?
3.Ser jag könsroller som så viktiga att människor som motsätter sig dem gör något fel?
4.Vad anser jag är viktigast av tradition enligt gamla värdegrunder eller utveckling i takt med samtiden?
Jag använder idag fortfarande hon och han när jag beskriver män och kvinnor i min omgivning. Varför gör jag detta? Är det för att jag aktivt i meningen måste precisera personens kön? Jag gör ju inte samma sorts språklig skillnad mellan olika hudfärger, olika åldrar, olika sexualiteter?
Nej, det är för att det är en språklig norm, en norm som det kanske finns vissa skäl att ifrågasätta. Jag tycker att könsroller är ett större problem än kampen att motverka könsroller. Därför kommer jag inte bry mig om en person använder uttrycket han, hon eller hen.
Detta av en enkel anledning: någon gång i min barndom fick jag höra att det var insidan och personligheten som räknas. Jag tror nog att jag köper den sensmoralen.
-Hen kommer inte nödvändigtvis att förbättra könsskillnader i samhället
-Hen kommer knappast utrota könsroller
-Hen är inte ett försök att asexualisera världen
-Hen är en språklig lösning på att beskriva en person av okänt kön. Det är helt enkelt mer språkligt passande att säga 'tänk dig en person som utbildar sig till polis, hen kan inte vara riktigt klok'.
-Hen har använts som ett verktyg för att uppmärksamma sexuell identitet, men behöver nödvändigtvis inte ha med hbtq att göra.
-Hen är ett bra sätt att motverka faktumet att man nästan regelbundet säger 'han' om en okänd person.
-Folk belyser problemet med hen, men belyser sällan problemet med att vi idag separerar pronomen utifrån kön. Notera att man inte säger "du" eller "dä", "jag" eller "jeg" beroende på kön.
-Hen underlättar byråkratiska skrifter där man ofta använder frasen "han eller hon"
-Ingen är tvingad till att använda hen, precis som man inte är tvingad att använda något ord
Du som är kritisk till hen, kanske bör ställa dig ett par frågor:
1.Vad är anledningen att jag motsätter mig språklig effektivisering?
2.På vilka grunder försvarar jag att ENDAST 'han' och 'hon' ska existera i språket? Är det rädsla för förändring? Rädsla för att tappa bort sina könsroller?
3.Ser jag könsroller som så viktiga att människor som motsätter sig dem gör något fel?
4.Vad anser jag är viktigast av tradition enligt gamla värdegrunder eller utveckling i takt med samtiden?
Jag använder idag fortfarande hon och han när jag beskriver män och kvinnor i min omgivning. Varför gör jag detta? Är det för att jag aktivt i meningen måste precisera personens kön? Jag gör ju inte samma sorts språklig skillnad mellan olika hudfärger, olika åldrar, olika sexualiteter?
Nej, det är för att det är en språklig norm, en norm som det kanske finns vissa skäl att ifrågasätta. Jag tycker att könsroller är ett större problem än kampen att motverka könsroller. Därför kommer jag inte bry mig om en person använder uttrycket han, hon eller hen.
Detta av en enkel anledning: någon gång i min barndom fick jag höra att det var insidan och personligheten som räknas. Jag tror nog att jag köper den sensmoralen.
I'm so far out, I'm too far in
Kycklingfjädrarna har blåst bort med den skoningslösa Jämtlandsvinden, äggen har ruttnat och påskkäringarna har blivit inlåsta för att såsmåningom brännas på bål, lagom till första maj. Kort sagt, påsken är över!
Ärligt talat hann jag inte få någon riktig ledighetskänsla av påsklovet, skolarbetet låg alltid bubblande under ytan och störde friden. Nåväl, sommarlovet börjar ändå om 6 veckor. Där snackar vi ledighetskänsla! (Till och med för en stressad parvel som mig).
Häromdagen var jag nära att börja gråta. Nej, det här är inget försök att framställa mig som en sån där känslig kille man bör tråna efter. Även om den naturliga följdeffekten såklart är att jag blir ett kärleksobjekt tack vare mitt känsloliv! Orsaken till tårkänslan kunde härledas till Wim Wenders film "Paris, Texas" från 1984. Filmen kretsar kring Travis som försöker anpassa sig till civilisationen efter att ha varit försvunnen i fyra år. Egentligen är hela filmen värd att gråta åt. Hela Travis svårighet med att anpassa sig till samhället är något som jag på sätt och vis kan relatera till.
Det som dock fick tårkanalerna att komma igång (nästan då!) var scenen där Travis möter sin före detta fru Jane; med ett envägsfönster emellan dem. Hon jobbar nämligen som strippa, där kunderna ser stripporna, medan de endast ser en spegelbild av sig själva. Med dessa förutsättningar utspelar sig en av världens vackraste filmscener. Travis pratar indirekt om relationen mellan dem. Det är verkligen hjärtskärande att se minen på Jane när hon stegvis inser vem det är. Bara av att tänka på scenen var tårarna alltså nära att komma...
Ikväll ledde jag SSU-mötet i Östersund. Var lite nervös, detta var nämligen första gången jag var ansvarig för ett möte...Det började med att jag gick till Victors lägenhet för att hämta nyckeln till lokalen. Väl där träffade jag även på Christian, som nyss återhämtat sig efter lång sjuktid. Det var tämligen roligt att se in i Victors lilla bonad, med kamerastativ, politiska & religiös litteratur (Katolska ordboken!) samt vinedrycker. Den udda kombinationen gav lägenheten lite av en Norman Bates-aura, det enda som saknades var lite uppstoppade djur!
Senare tog jag farväl av dessa två glasöognprydda ungkarlar för att strosa hem för lite lunch. Sen bar det av till SSU-lokalen. Det var lite nervöst som sagt. Men det gick suveränt! Deltog gjorde ett härligt gäng bestående av Emma, Linnea den yngre (Vår före detta ombudsman, aka Linnea den äldre, var nämligen icke närvarande!), Moa den yngre, Moa den äldre, Niklas, Erik och Andreas. Diskussionsämnet var utrikespolitik. Följde gjorde flera intressanta meningsutbyten om franska valet, Englands nedskärningar, Nordkoreas misslyckade raketuppskjutning och annat.
När Moa den äldre nämnde att ett kakpaket i SSU-lokalen hade dödat henne om hon var jordnötsallergiker, kontrade jag det med den inte särskilt succéfulla kommentaren att det vore diskriminerande mot JORDNÖTSMANNEN.
Floppskämtet till trots, var det en trevlig kväll.
Med detta tackar jag för mig. Länkar även en trevlig bild på SSU-gänget!
Ärligt talat hann jag inte få någon riktig ledighetskänsla av påsklovet, skolarbetet låg alltid bubblande under ytan och störde friden. Nåväl, sommarlovet börjar ändå om 6 veckor. Där snackar vi ledighetskänsla! (Till och med för en stressad parvel som mig).
Häromdagen var jag nära att börja gråta. Nej, det här är inget försök att framställa mig som en sån där känslig kille man bör tråna efter. Även om den naturliga följdeffekten såklart är att jag blir ett kärleksobjekt tack vare mitt känsloliv! Orsaken till tårkänslan kunde härledas till Wim Wenders film "Paris, Texas" från 1984. Filmen kretsar kring Travis som försöker anpassa sig till civilisationen efter att ha varit försvunnen i fyra år. Egentligen är hela filmen värd att gråta åt. Hela Travis svårighet med att anpassa sig till samhället är något som jag på sätt och vis kan relatera till.
Det som dock fick tårkanalerna att komma igång (nästan då!) var scenen där Travis möter sin före detta fru Jane; med ett envägsfönster emellan dem. Hon jobbar nämligen som strippa, där kunderna ser stripporna, medan de endast ser en spegelbild av sig själva. Med dessa förutsättningar utspelar sig en av världens vackraste filmscener. Travis pratar indirekt om relationen mellan dem. Det är verkligen hjärtskärande att se minen på Jane när hon stegvis inser vem det är. Bara av att tänka på scenen var tårarna alltså nära att komma...
Ikväll ledde jag SSU-mötet i Östersund. Var lite nervös, detta var nämligen första gången jag var ansvarig för ett möte...Det började med att jag gick till Victors lägenhet för att hämta nyckeln till lokalen. Väl där träffade jag även på Christian, som nyss återhämtat sig efter lång sjuktid. Det var tämligen roligt att se in i Victors lilla bonad, med kamerastativ, politiska & religiös litteratur (Katolska ordboken!) samt vinedrycker. Den udda kombinationen gav lägenheten lite av en Norman Bates-aura, det enda som saknades var lite uppstoppade djur!
Senare tog jag farväl av dessa två glasöognprydda ungkarlar för att strosa hem för lite lunch. Sen bar det av till SSU-lokalen. Det var lite nervöst som sagt. Men det gick suveränt! Deltog gjorde ett härligt gäng bestående av Emma, Linnea den yngre (Vår före detta ombudsman, aka Linnea den äldre, var nämligen icke närvarande!), Moa den yngre, Moa den äldre, Niklas, Erik och Andreas. Diskussionsämnet var utrikespolitik. Följde gjorde flera intressanta meningsutbyten om franska valet, Englands nedskärningar, Nordkoreas misslyckade raketuppskjutning och annat.
När Moa den äldre nämnde att ett kakpaket i SSU-lokalen hade dödat henne om hon var jordnötsallergiker, kontrade jag det med den inte särskilt succéfulla kommentaren att det vore diskriminerande mot JORDNÖTSMANNEN.
Floppskämtet till trots, var det en trevlig kväll.
Med detta tackar jag för mig. Länkar även en trevlig bild på SSU-gänget!
Om gud hade funnits, hade han varit sosse
"Skaffa dig ett liv!" lyder kristdemokraternas nya motto. Tydligen ska detta uppnås genom fler friskolor, "bättre företagsklimat" och fri arbetsmarknad. Jag skrattar högt, och tänker tillbaks över dagen och min konfrontation med KDU.
Kristdemokraternas ungdomsförbund hade nämligen åkt ända från StortStadenStockholm för att värva ungdomar. Och var hittar man flest ungdomar mitt på dagen i Östersund? Wargentinskolans ljuskorridor off course! Det var oundvikligt för de flesta elever, inklusive mig, att stöta på dessa förespråkare av religiös liberalism. Första gången gick jag förbi med Moa, och undvek kommunikation med dem (ja, även sossar kan klara sig utan diskussion ibland!). Vi var upptagna med att höra ungdomsgruppen prata om narkotikamissbruk. Detta i samband med att franskautbytet mellan Östersund och Frankrike slutade med att en fransman åkte dit för innehav av hasch!
Senare mötte vi upp med Niklas, som även han hade noterat att unga kristdemokrater härjade i skollokalerna. Ironiskt nog hade de försökt få honom att gå från att bli socialdemokrat till kristdemokrat. "De sa åt mig att jag skulle gå över på den vinnande sidan, men jag sa att jag redan var på den vinnande sidan". Härliga ord hörru!
Senare när jag och Linnea skulle gå genom ljuskorridoren, kunde jag inte låta bli att gå fram och argumentera med dårarna! Jag klargjorde min politiska ståndpunkt, som för er som inte fattat det redan, är av socialdemokratisk karaktär. Följde gjorde en diskussion som fick mig att vilja slita könet av muränor.
Den första frågan jag fick var varför jag var socialdemokrat. Jag svarade rätt självklart med att jag vill allas bästa och bryr mig om att allas lika värda och rätt till trygghet i samhället. Som respons fick jag att kristdemokraterna representerade just allas lika värde, men sade dessutom att socialdemokratin innebar att man inte fick sticka ut som människa.
Jag: "Det där är väl snarare kommunismen, sen tror jag dessutom inte att ett kapitalistsamhälle med en totalt fri marknad skulle göra att alla fick det bättre". Jag drog också paralleller till USA om hur just dessa ideal resulterat i ett katastrofalt samhälle med extrem social otrygghet.
Men tydligen var inte alls så fallet, dessutom påstod kristdemokraterna att socialdemokratin hade skapat problem i hela Europa (när jag påstådde det motsatta) och gav Storbritannien som ett exempel. Fattar inte, jag som trodde att Storbritannien haft en konservativ politisk historia!
Sen frågade jag om hur deras påstådda jämlikhet går ihop med att vara kritisk till homosexuellt äktenskap. De svarade med att de "vill skilja på stat och kyrka". VARFÖR BILDAR MAN DÅ ETT PARTI SOM JUST KOPPLAR SAMMAN STAT OCH KYRKA?! Tydligen var det de kristna värderingarna som var i huvudfokus. Jaha, så som socialdemokrat föraktar man de kristna värderingarna? Ironiskt, med tanke på att det finns hög aktivitet med kristna vänstermänniskor i vår nation!
Det som frustrerade mig mest var dock deras extrema oförmåga att faktiskt tala konkret politik. Visst, värderingar är viktigt, men när jag frågade om HUR de ville förändra samhället, fick jag bara något luddigt svar om att alla människor är lika värda. Jamen bra, tillskillnad från alla andra partier tycker ni att ALLA MÄNNISKOR ÄR LIKA VÄRDA, med den planen för att förändra samhället lär de bygga ett utopia!
Det hela slutade i att en av personerna i KDU sa att "den här diskussionen nog inte kommer leda någonvart". Kan det bero på att ni inte ger några direkta exempel på er politik kanske?! Men jag tackade med att jag "inte alls delar era värderingar" och fick svaret "Och det är okej". Tack för upplysningen att det är okej att jag inte är kristdemokrat!!!
Slutsatsen jag kan dra av detta är: Kristdemokraternas politik är poämglös och förvirrad. Jag är starkt emot hela alliansens politik, men moderaterna, folkpartiet och centern har i alla fall en tydlig politisk vision, med exempel på vad de vill och hur det ska gå till. Jag känner mig dock lite epic efter att i efterhand kollat på hemsidan. Tydligen var det några av KDU:s högst uppsatta som var där. Jag har alltså diskuterat med en kristdemokratisk motsvarighet av Elinor Eriksson eller Hanna Wagenius. Känner mig som en actionhjälte, som kämpat mot antagonisten i slutscenen av någon av "Die Hard"-filmerna.
Så KD, ta er åsikt om steriliseringstvång vid könsbyte och shove it up your ass!
"God made it easy!"
Kristdemokraternas ungdomsförbund hade nämligen åkt ända från StortStadenStockholm för att värva ungdomar. Och var hittar man flest ungdomar mitt på dagen i Östersund? Wargentinskolans ljuskorridor off course! Det var oundvikligt för de flesta elever, inklusive mig, att stöta på dessa förespråkare av religiös liberalism. Första gången gick jag förbi med Moa, och undvek kommunikation med dem (ja, även sossar kan klara sig utan diskussion ibland!). Vi var upptagna med att höra ungdomsgruppen prata om narkotikamissbruk. Detta i samband med att franskautbytet mellan Östersund och Frankrike slutade med att en fransman åkte dit för innehav av hasch!
Senare mötte vi upp med Niklas, som även han hade noterat att unga kristdemokrater härjade i skollokalerna. Ironiskt nog hade de försökt få honom att gå från att bli socialdemokrat till kristdemokrat. "De sa åt mig att jag skulle gå över på den vinnande sidan, men jag sa att jag redan var på den vinnande sidan". Härliga ord hörru!
Senare när jag och Linnea skulle gå genom ljuskorridoren, kunde jag inte låta bli att gå fram och argumentera med dårarna! Jag klargjorde min politiska ståndpunkt, som för er som inte fattat det redan, är av socialdemokratisk karaktär. Följde gjorde en diskussion som fick mig att vilja slita könet av muränor.
Den första frågan jag fick var varför jag var socialdemokrat. Jag svarade rätt självklart med att jag vill allas bästa och bryr mig om att allas lika värda och rätt till trygghet i samhället. Som respons fick jag att kristdemokraterna representerade just allas lika värde, men sade dessutom att socialdemokratin innebar att man inte fick sticka ut som människa.
Jag: "Det där är väl snarare kommunismen, sen tror jag dessutom inte att ett kapitalistsamhälle med en totalt fri marknad skulle göra att alla fick det bättre". Jag drog också paralleller till USA om hur just dessa ideal resulterat i ett katastrofalt samhälle med extrem social otrygghet.
Men tydligen var inte alls så fallet, dessutom påstod kristdemokraterna att socialdemokratin hade skapat problem i hela Europa (när jag påstådde det motsatta) och gav Storbritannien som ett exempel. Fattar inte, jag som trodde att Storbritannien haft en konservativ politisk historia!
Sen frågade jag om hur deras påstådda jämlikhet går ihop med att vara kritisk till homosexuellt äktenskap. De svarade med att de "vill skilja på stat och kyrka". VARFÖR BILDAR MAN DÅ ETT PARTI SOM JUST KOPPLAR SAMMAN STAT OCH KYRKA?! Tydligen var det de kristna värderingarna som var i huvudfokus. Jaha, så som socialdemokrat föraktar man de kristna värderingarna? Ironiskt, med tanke på att det finns hög aktivitet med kristna vänstermänniskor i vår nation!
Det som frustrerade mig mest var dock deras extrema oförmåga att faktiskt tala konkret politik. Visst, värderingar är viktigt, men när jag frågade om HUR de ville förändra samhället, fick jag bara något luddigt svar om att alla människor är lika värda. Jamen bra, tillskillnad från alla andra partier tycker ni att ALLA MÄNNISKOR ÄR LIKA VÄRDA, med den planen för att förändra samhället lär de bygga ett utopia!
Det hela slutade i att en av personerna i KDU sa att "den här diskussionen nog inte kommer leda någonvart". Kan det bero på att ni inte ger några direkta exempel på er politik kanske?! Men jag tackade med att jag "inte alls delar era värderingar" och fick svaret "Och det är okej". Tack för upplysningen att det är okej att jag inte är kristdemokrat!!!
Slutsatsen jag kan dra av detta är: Kristdemokraternas politik är poämglös och förvirrad. Jag är starkt emot hela alliansens politik, men moderaterna, folkpartiet och centern har i alla fall en tydlig politisk vision, med exempel på vad de vill och hur det ska gå till. Jag känner mig dock lite epic efter att i efterhand kollat på hemsidan. Tydligen var det några av KDU:s högst uppsatta som var där. Jag har alltså diskuterat med en kristdemokratisk motsvarighet av Elinor Eriksson eller Hanna Wagenius. Känner mig som en actionhjälte, som kämpat mot antagonisten i slutscenen av någon av "Die Hard"-filmerna.
Så KD, ta er åsikt om steriliseringstvång vid könsbyte och shove it up your ass!
"God made it easy!"
Jul med Juholt
Eller ja, kanske inte direkt jul, men rubriken blir ju cool!
I alla fall, idag besökte Håkan Juholt Östersund. Vad han gjorde på början av dagen vet jag inte riktigt (förutom att han pratade på mittuniversitetet), men klockan 19:00 ikväll pratade han i alla fall om socialdemokraterna för oss SSU:are, vad de kämpar för och hur vi förlorat mycket av det som gör oss till ett bra land genom det borgeliga styret.
Det var jätteintressant att höra, jag blev framför allt jäkligt exhalterad av Håkans episka sätt att framföra sina budskap, med små armgester och talande pauser.
Det mest ultimata var dock att få en autograf och ett foto med karln, som var riktigt trevlig och härlig.
Nu skall jag sova, med pressen att göra en suverän engelskapresentation. Nåväl, jag ska prata i 120 sekunder, så svårt kan det ju inte vara...
I alla fall, idag besökte Håkan Juholt Östersund. Vad han gjorde på början av dagen vet jag inte riktigt (förutom att han pratade på mittuniversitetet), men klockan 19:00 ikväll pratade han i alla fall om socialdemokraterna för oss SSU:are, vad de kämpar för och hur vi förlorat mycket av det som gör oss till ett bra land genom det borgeliga styret.
Det var jätteintressant att höra, jag blev framför allt jäkligt exhalterad av Håkans episka sätt att framföra sina budskap, med små armgester och talande pauser.
Det mest ultimata var dock att få en autograf och ett foto med karln, som var riktigt trevlig och härlig.
Nu skall jag sova, med pressen att göra en suverän engelskapresentation. Nåväl, jag ska prata i 120 sekunder, så svårt kan det ju inte vara...
