I'm so far out, I'm too far in
Kycklingfjädrarna har blåst bort med den skoningslösa Jämtlandsvinden, äggen har ruttnat och påskkäringarna har blivit inlåsta för att såsmåningom brännas på bål, lagom till första maj. Kort sagt, påsken är över!
Ärligt talat hann jag inte få någon riktig ledighetskänsla av påsklovet, skolarbetet låg alltid bubblande under ytan och störde friden. Nåväl, sommarlovet börjar ändå om 6 veckor. Där snackar vi ledighetskänsla! (Till och med för en stressad parvel som mig).
Häromdagen var jag nära att börja gråta. Nej, det här är inget försök att framställa mig som en sån där känslig kille man bör tråna efter. Även om den naturliga följdeffekten såklart är att jag blir ett kärleksobjekt tack vare mitt känsloliv! Orsaken till tårkänslan kunde härledas till Wim Wenders film "Paris, Texas" från 1984. Filmen kretsar kring Travis som försöker anpassa sig till civilisationen efter att ha varit försvunnen i fyra år. Egentligen är hela filmen värd att gråta åt. Hela Travis svårighet med att anpassa sig till samhället är något som jag på sätt och vis kan relatera till.
Det som dock fick tårkanalerna att komma igång (nästan då!) var scenen där Travis möter sin före detta fru Jane; med ett envägsfönster emellan dem. Hon jobbar nämligen som strippa, där kunderna ser stripporna, medan de endast ser en spegelbild av sig själva. Med dessa förutsättningar utspelar sig en av världens vackraste filmscener. Travis pratar indirekt om relationen mellan dem. Det är verkligen hjärtskärande att se minen på Jane när hon stegvis inser vem det är. Bara av att tänka på scenen var tårarna alltså nära att komma...
Ikväll ledde jag SSU-mötet i Östersund. Var lite nervös, detta var nämligen första gången jag var ansvarig för ett möte...Det började med att jag gick till Victors lägenhet för att hämta nyckeln till lokalen. Väl där träffade jag även på Christian, som nyss återhämtat sig efter lång sjuktid. Det var tämligen roligt att se in i Victors lilla bonad, med kamerastativ, politiska & religiös litteratur (Katolska ordboken!) samt vinedrycker. Den udda kombinationen gav lägenheten lite av en Norman Bates-aura, det enda som saknades var lite uppstoppade djur!
Senare tog jag farväl av dessa två glasöognprydda ungkarlar för att strosa hem för lite lunch. Sen bar det av till SSU-lokalen. Det var lite nervöst som sagt. Men det gick suveränt! Deltog gjorde ett härligt gäng bestående av Emma, Linnea den yngre (Vår före detta ombudsman, aka Linnea den äldre, var nämligen icke närvarande!), Moa den yngre, Moa den äldre, Niklas, Erik och Andreas. Diskussionsämnet var utrikespolitik. Följde gjorde flera intressanta meningsutbyten om franska valet, Englands nedskärningar, Nordkoreas misslyckade raketuppskjutning och annat.
När Moa den äldre nämnde att ett kakpaket i SSU-lokalen hade dödat henne om hon var jordnötsallergiker, kontrade jag det med den inte särskilt succéfulla kommentaren att det vore diskriminerande mot JORDNÖTSMANNEN.
Floppskämtet till trots, var det en trevlig kväll.
Med detta tackar jag för mig. Länkar även en trevlig bild på SSU-gänget!
Ärligt talat hann jag inte få någon riktig ledighetskänsla av påsklovet, skolarbetet låg alltid bubblande under ytan och störde friden. Nåväl, sommarlovet börjar ändå om 6 veckor. Där snackar vi ledighetskänsla! (Till och med för en stressad parvel som mig).
Häromdagen var jag nära att börja gråta. Nej, det här är inget försök att framställa mig som en sån där känslig kille man bör tråna efter. Även om den naturliga följdeffekten såklart är att jag blir ett kärleksobjekt tack vare mitt känsloliv! Orsaken till tårkänslan kunde härledas till Wim Wenders film "Paris, Texas" från 1984. Filmen kretsar kring Travis som försöker anpassa sig till civilisationen efter att ha varit försvunnen i fyra år. Egentligen är hela filmen värd att gråta åt. Hela Travis svårighet med att anpassa sig till samhället är något som jag på sätt och vis kan relatera till.
Det som dock fick tårkanalerna att komma igång (nästan då!) var scenen där Travis möter sin före detta fru Jane; med ett envägsfönster emellan dem. Hon jobbar nämligen som strippa, där kunderna ser stripporna, medan de endast ser en spegelbild av sig själva. Med dessa förutsättningar utspelar sig en av världens vackraste filmscener. Travis pratar indirekt om relationen mellan dem. Det är verkligen hjärtskärande att se minen på Jane när hon stegvis inser vem det är. Bara av att tänka på scenen var tårarna alltså nära att komma...
Ikväll ledde jag SSU-mötet i Östersund. Var lite nervös, detta var nämligen första gången jag var ansvarig för ett möte...Det började med att jag gick till Victors lägenhet för att hämta nyckeln till lokalen. Väl där träffade jag även på Christian, som nyss återhämtat sig efter lång sjuktid. Det var tämligen roligt att se in i Victors lilla bonad, med kamerastativ, politiska & religiös litteratur (Katolska ordboken!) samt vinedrycker. Den udda kombinationen gav lägenheten lite av en Norman Bates-aura, det enda som saknades var lite uppstoppade djur!
Senare tog jag farväl av dessa två glasöognprydda ungkarlar för att strosa hem för lite lunch. Sen bar det av till SSU-lokalen. Det var lite nervöst som sagt. Men det gick suveränt! Deltog gjorde ett härligt gäng bestående av Emma, Linnea den yngre (Vår före detta ombudsman, aka Linnea den äldre, var nämligen icke närvarande!), Moa den yngre, Moa den äldre, Niklas, Erik och Andreas. Diskussionsämnet var utrikespolitik. Följde gjorde flera intressanta meningsutbyten om franska valet, Englands nedskärningar, Nordkoreas misslyckade raketuppskjutning och annat.
När Moa den äldre nämnde att ett kakpaket i SSU-lokalen hade dödat henne om hon var jordnötsallergiker, kontrade jag det med den inte särskilt succéfulla kommentaren att det vore diskriminerande mot JORDNÖTSMANNEN.
Floppskämtet till trots, var det en trevlig kväll.
Med detta tackar jag för mig. Länkar även en trevlig bild på SSU-gänget!
Kommentarer
Trackback
