En drift med könen
Jag tror inte det finns någon regissör som lekt lika mycket med filmmediets form som Jean-Luc Godard. När filmhistoriens stora europeiska filmer nästan uteslutande varit historiska dramer, kom Godard och skakade om filmvärlden med sina kaxiga, skakigt filmade actionkomedier. Sen att dessa "actionkomedier" dessutom är så långt ifrån de amerikanska spänningsklassikerna man kan komma, gör de ännu mer originella.
Kort sagt, Godard var en konstant innovatör, som från 59 och frammåt ständigt förnyat sig själv. Den filmen jag tänkte prata om är dock inte en av de senare, utan hans kortfilm "Charlotte et son Jules" (Svenskt översatt "Charlotte och hennes Jules) från 1960. Här ser vi var Tarantino tagit inspiration till sina filmer ifrån.
Filmen, som är 13 minuter lång, består nämligen av en enda lång monolog av Jean-Paul Belmondo. Efter att ha blivit dumpad, kommer hans gamla flickvän Charlotte, spelad av Anne Colette, tillbaka till lägenheten. I tron om att hon kommit för att åter bli ihop med honom, är han extremt otrevlig, mest för att vis ahur bra han klarar sig utan henne. Det blir många "idiot" och "merde" under denna kvart, allt medan Charlotte oberört dansar omkring, slickar på en glass och flinar under Jules aggresiva ordsalva.
Efter att tag avslöjas Jules riktiga känslor. Han berättar att han älskar henne och att hon väl ändå kommit för att bli ihop med henne. Slutet blir därför ytterst komiskt tillfredsställande.
Klicka på bilden så får du fram filmen ifråga
Kort sagt, Godard var en konstant innovatör, som från 59 och frammåt ständigt förnyat sig själv. Den filmen jag tänkte prata om är dock inte en av de senare, utan hans kortfilm "Charlotte et son Jules" (Svenskt översatt "Charlotte och hennes Jules) från 1960. Här ser vi var Tarantino tagit inspiration till sina filmer ifrån.
Filmen, som är 13 minuter lång, består nämligen av en enda lång monolog av Jean-Paul Belmondo. Efter att ha blivit dumpad, kommer hans gamla flickvän Charlotte, spelad av Anne Colette, tillbaka till lägenheten. I tron om att hon kommit för att åter bli ihop med honom, är han extremt otrevlig, mest för att vis ahur bra han klarar sig utan henne. Det blir många "idiot" och "merde" under denna kvart, allt medan Charlotte oberört dansar omkring, slickar på en glass och flinar under Jules aggresiva ordsalva.
Efter att tag avslöjas Jules riktiga känslor. Han berättar att han älskar henne och att hon väl ändå kommit för att bli ihop med henne. Slutet blir därför ytterst komiskt tillfredsställande.
Klicka på bilden så får du fram filmen ifråga
"Alla kvinnor borde ha ett kok stryk", Jules är inte den bästa personen
i världen att rädda ett förhållande...
Kommentarer
Postat av: Livlig
Framsynt av Godard att placera fläkten på det sättet. Nu ser den nästan ut som den cirkel som används för "Play" i många internetvideor. Filmen är för övrigt väldigt fin. Collette är för söt och oskyldig, och hennes små egenheter, rörelser. Jag smälter.
Postat av: ses
Haha, själv fann jag hennes egenheter ibland mest vara till för att reta upp Jules, men det kändes lite som att han förtjänade det.
Jag antar för övrigt att du menar fläkten 1:27 i detta klipp: http://www.youtube.com/watch?v=6UsE80g0qeE ? :)
Postat av: Livlig
Jag menade fläkten du har som bloggbild, så nja... inte den. ;)
Postat av: ses
Aha!!
Trackback
