Kan det vara Monet månne?
"Vad är det som är så speciellt med sånt kladd, det hade ju lika gärna kunnat vara gjort av en 6-åring!"
Nu gör varken Turner eller Monet abstrakt konst. Men båda dessa konstnärer var mer intresserade av deras känslor inför det de målade av, snarare än att försöka efterlikna det. Ett känt exempel är Monets målningar av näckrosor. Denne lille fransman satt i sin trädgård utanför Paris och målade av sin näckrosdamm hundratals gånger. Men istället för att bara måla dammen exakt som den såg ut, målade han istället hur han kände och upplevde den.
När jag själv ser dessa konstverk, kan jag inte förstå hur man avfärdar konst där känslan är viktigare än motivet. Det är väl klart att det är känslan som är det viktiga! Som i Monets fall: När han målade av näckrosdammen gjorde han det på sitt sätt. Då spelar det ingen roll hur exakta detaljerna är, för hans verk har personlighet.
Därför kommer jag alltid föredra konst som är gjord med en egen stil. Tänk dig bara om hundra personer skulle försöka måla en exakt kopia av näckrosdammen i Monet's trädgård. Då skulle de flesta målningarna nog bli rätt opersonliga, och dessutom inte beröra särskilt mycket.
För att sammanfatta det hela; vad du än gör, gör det på ditt eget sätt. För hur tråkigt vore det inte om alla vore likadana?
Detta är en fras jag ständigt hör när abstrakt konst kommer på tal. Ni vet, konstverk där ingenting specifikt porträtteras, som i exempelvis Mona Lisa eller Carl Larssons målningar. Begreppet kan ses som en allmän beskrivning av konst där man mer vill förmedla en känsla, än att framhäva exakta detaljer. Exempel här.
Runt tretton-tiden idag gick jag med min kära mor och 14-åriga lillasyster till moderna museet i Stockholm. Detta för att ta del av höstens utställning, med konstverk av JSW Turner, Cy Twombley och inte minst Claude Monet.När jag kollade på dessa konstverk, började jag tänka på just abstrakt konst och hur människor så lätt dissar den.
Nu gör varken Turner eller Monet abstrakt konst. Men båda dessa konstnärer var mer intresserade av deras känslor inför det de målade av, snarare än att försöka efterlikna det. Ett känt exempel är Monets målningar av näckrosor. Denne lille fransman satt i sin trädgård utanför Paris och målade av sin näckrosdamm hundratals gånger. Men istället för att bara måla dammen exakt som den såg ut, målade han istället hur han kände och upplevde den.
När jag själv ser dessa konstverk, kan jag inte förstå hur man avfärdar konst där känslan är viktigare än motivet. Det är väl klart att det är känslan som är det viktiga! Som i Monets fall: När han målade av näckrosdammen gjorde han det på sitt sätt. Då spelar det ingen roll hur exakta detaljerna är, för hans verk har personlighet.
Därför kommer jag alltid föredra konst som är gjord med en egen stil. Tänk dig bara om hundra personer skulle försöka måla en exakt kopia av näckrosdammen i Monet's trädgård. Då skulle de flesta målningarna nog bli rätt opersonliga, och dessutom inte beröra särskilt mycket.
För att sammanfatta det hela; vad du än gör, gör det på ditt eget sätt. För hur tråkigt vore det inte om alla vore likadana?
"Vad är det här för jävla havsflum?" Flum eller inte, dess skönhet överträffar till och med själva näckrosdammen!
Kommentarer
Trackback
