Vi ses igen!

"Play me my song, here it comes again"

En besatthet som jag har för mig att jag inte tagit upp här på bloggen än (för jag har ju varit så ofattbart produktiv), är den jag har för Genesis. Ni vet, det där bandet som de flesta hört namnet på, men sällan hört någon låt av. Trots att Genesis är en av världens 20 bästsäljande artister någonsin, verkar det ha gått förbi de flesta människors sinnesuppfattning.

Och tur är väl delvis det. Genesis storsäljande album och hitlåtar är nämligen fullkomligt vidriga. Med Phil Collins som sångare torterade bandet en hel generation människor med låtar som denna. Det var fult klädda gubbar som gjorde irriterande poprock och skrattade hela vägen till banken efter att ha fått människor att betala för deras djävulskap till musik. Phil Collins solokarriär var inte bättre, med flera smöriga Disney-sånger på CV:t (exempel).

Nej, min besatthet har ingenting med denna turbulenta period att göra. Min kärlek till Genesis är för de album de gjorde under första halvan av 70-talet. På den här tiden var Phil Collins endast trummis, medan Peter Gabriel axlade rollen som bandets sångare och textförfattare. Svinlånga progrocklåtar med flöjtsolon, absurda texter och lite vimsighet stod på menyn.

När jag gick i 7:an var jag....well, jag var inte världens mest funktionella tonårskille. När de flesta klasskamrater ägnade sig åt sportaktiviteter och ungdomsslang, brukade jag mestadels döda timmarna genom att nörda TV-spel med neddragna persienner och fundera för mig själv. Även om jag inte kan påstå att jag var deprimerad, kände jag mig inte direkt som ett lyckopiller. Kanske var det för att jag kände mig rätt ensam i mitt sätt att tänka och vara.

Hursom helst så var denna period rätt jobbig. Jag var rätt negativ till sinnes och levde inuti mitt huvud rätt mycket. Det var någon gång under vårterminen i 7:an som jag stötte på Genesis för första gången. För mig sa namnet ingenting, vad var detta för sorts musik? Jag tyckte att titeln Dancing With the Moonlit Knight lät rätt cool, även om låten var fasansfullt lång (8 minuter). Så jag lyssnade...

Har ni någon gång varit med om en upplevelse där eran värld vänds upp och ner? Det här var en sådan upplevelse för mig. Från och med Peter Gabriels inledande a capella-röst var jag som i en ny värld. Jag visste helt allvarligt inte att musik kunde låta såhär. Det var vackert, gripande, dramatiskt....Det var ärligt
.

Från att knappt ha lyssnat på någon musik över huvudtaget (med undantag för Crazy Frog...), blev jag på ett par veckor förvandlad till en total musiknörd. Det fanns något fascinerande i den där musiken, totalt befriad från ytlighet. Jag fick reda på att genren Genesis tillhörde kallades progressiv rock, kreativ rock med influens från klassisk musik och med långa episka verk, som hade sin storhetsera under 70-talet. Efter detta upptäckte jag andra progressiva rockband, som King Crimson, Pink Floyd och Yes, band som än idag är några av mina absoluta favoriter.

Men allt detta började med Genesis! Det var soundtracket till mesta delen av min högstadietid. Trots att vardagslivet var rätt dystert, fann jag ny kraft i denna musik.

Idag är jag en lite mer epic person, kanske delvis för at tjag lyssnat på så epic musik. Även om inte alla håller med. Jag har ofta fått konstiga miner när jag exhalterat pumpat på The Musical Box på högsta volym. Min pappa sa en gång lite humoristiskt hur jobbigt introt till Firth of Fith är. Idag bad min syster mig frankt att STÄNGA AV The Knife. När jag frågade varför sa hon kort och gott: "Jag tycker helt enkelt att det låter dåligt".

Detta förblir ett mysterium för mig. Hur kan man inte gilla det här?! Men det viktigaste för mig är inte att omgivningen ska instämma till vad jag lyssnar på. I så fall hade jag antagligen suttit i en källarlokal med en folköl i handen och skakat armarna till LMFAO vid det här laget. Nej, överambitiös 70-talsrock med obskyra takter och mellotroner är och förblir min kärlek.

När allt kommer omkring, är inte musiken ett sätt att uppleva sin personlighet i ljud?

The watcher of the skies