Vi ses igen!

Sportlovet har nu nått sitt slut. Likt en hal sojakorv (jag tänker inte dra metaforer om animaliska matprodukter! /Mr. Censur) har det gått från den ena änden till den andra och i en dundrande fart! Det känns ärligt talat rätt hårt att återvända till skollokalerna igen, mest för att jag blivit så bekväm med att fokusera min hjärnkapacitet på gamla filmer istället för på njurens uppbyggnad...

Men jag sörjer inte alltför hårt! Skolan, trots att de flesta ungdomar uttalar sig om hur skönt det vore att vara totalt lediga, är en väg till kunskap och att utvecklas som människa. Det är väl svårt att göra något mer givande än att utvecklas?

Såg "Sean Banan - Inuti Seanafrika" med trevligt sällskap igår. Komiskt, men inte så otippat, nog så var i princip hela publiken bestående av småbarn och deras föräldrar. Antar att alla dessa kidz har lärt sig massvis om kvinnan som en individ av denne rumpkomikers bakgrundsdansare! Nejmen jag förstår grejen! Sean Banan mixar kiss och bajshumor, barnsliga kommentarer och streetsmarta gester till ett perfekt kärleksobjekt för en "21st Century Schizoid Kid". Filmen var ingen "Gudfadern", men innehöll en rolig Johannes Brost som rasistisk svensk ambassadör i Afrika.

Idag kom min fader och lillasyster Jenny hem från att ha varit i Österrike en vecka. Skrattade väldigt gott över att syrran gav mig ett litet plastmurmeldjur (som mer såg ut som en björn) i ironiskt syfte, samt att pappa hängde en chokladmedalj med Carl den 16:e Gustav över mig...Monarki och plastvarelser, vad vore jag utan er?!

Klockan närmar sig midnatt och det är dags för mig att dra mig tillbaka (det betyder alltså att jag ska gå in i sömntillstånd), så jag önskar er alla en god natts sömn och länkar till en bild på sex desillusionerade borgare från Luis Buñuels film "Borgarklassens Diskreta Charm". Vad kan vara mer tryggt att somna till?