Winter Wonderland
Välkommen du vita fält, må du spridas över stad och landskap, och låt vinden följa dig vart du än väller fram!
Det är typ vinter på riktigt nu i Östersund. Blåsigt, snöigt och kallt. Det där med blåsten är det värsta, och något jag inte är sist med att kommentera inför varenda person jag träffat den senaste veckan.
Jag burkade se vintern som den bästa årstiden, mest för att den rättfärdigade att vara ohälsosamt mycket inne och se kopiösa mängder filmer. Idag, när jag kämpar med att få betyg som är konkurrenskraftiga i Stockholm och Uppsala, kommer vintern inte lika mycket som en tröst.
Ändå har november avslutats fint. Jag såg Bachs "Juloratoriet" framföras i Kristinekyrkan i Falun idag. Trumpeterna brakade loss i början för att markera det gudomliga, med en akustik som stavas kyrkoväggar á la 1600-tal. En stolt bassångare, nervös sopran och en hel kör sjöng in julen genom det vackra barockverket från 1734.
Den svårkontrollerade blixtfärden "Sonic Adventure" från 1998 och sällskapet av vännen Sofie är andra saker som präglat denna helg. Nu är jag redo att möta första advent.
Det är egentligen ironiskt att december ses som en sån fantastisk månad. Man väntar ivrigt allt som almanackan närmar sig den 24:e, trots att det enda som erbjuds är illvillig frost och sorg för de människor som firar julen ensam eller i plågat sällskap.
Men vi kan väl le, som tomten gör. Skratta lite bullrigt och glömma allt tråkigt. Kuta längs en vacker strandremsa och fly från en galen späckhuggare i Sonic Adventure istället, så får vintern ett annat ansikte.
Det är typ vinter på riktigt nu i Östersund. Blåsigt, snöigt och kallt. Det där med blåsten är det värsta, och något jag inte är sist med att kommentera inför varenda person jag träffat den senaste veckan.
Jag burkade se vintern som den bästa årstiden, mest för att den rättfärdigade att vara ohälsosamt mycket inne och se kopiösa mängder filmer. Idag, när jag kämpar med att få betyg som är konkurrenskraftiga i Stockholm och Uppsala, kommer vintern inte lika mycket som en tröst.
Ändå har november avslutats fint. Jag såg Bachs "Juloratoriet" framföras i Kristinekyrkan i Falun idag. Trumpeterna brakade loss i början för att markera det gudomliga, med en akustik som stavas kyrkoväggar á la 1600-tal. En stolt bassångare, nervös sopran och en hel kör sjöng in julen genom det vackra barockverket från 1734.
Den svårkontrollerade blixtfärden "Sonic Adventure" från 1998 och sällskapet av vännen Sofie är andra saker som präglat denna helg. Nu är jag redo att möta första advent.
Det är egentligen ironiskt att december ses som en sån fantastisk månad. Man väntar ivrigt allt som almanackan närmar sig den 24:e, trots att det enda som erbjuds är illvillig frost och sorg för de människor som firar julen ensam eller i plågat sällskap.
Men vi kan väl le, som tomten gör. Skratta lite bullrigt och glömma allt tråkigt. Kuta längs en vacker strandremsa och fly från en galen späckhuggare i Sonic Adventure istället, så får vintern ett annat ansikte.
Kommentarer
Trackback
