I skuggan av häggen
Det är natt. Hawkwinds Space Ritual ger min skrivstund i mörkret en intergalaktisk känsla. Men som mest kretsar i mitt sinne nu är alla dofter och intryck som kommer med sommarens ljus och blomstrande. Idag var jag med vännerna Kajsa och Moa på Andersön och greppade tag om årstidens styrka. Med allt detta börjar jag sakta men säkert blicka tillbaks i tiden, till tonerna av en harpa i dur.
Försöker fortfarande begripa att 2:an faktiskt snart är slut. När jag i början av hösten 2012 gick från samhälle till humanistiska programmet var jag fylld av förväntan, men också oklarhet. Förutom tre vänner kände jag ingen, och att hoppa in i andra halvlek på bortaplan är alltid ett drastiskt steg. Idag är jag så glad att jag tog det steget.
Ända sedan jag gjorde det där programbytet har alltid blivit mycket bättre än jag kunnat hoppas. Jag har stolt och obesvärat kunna vara mig själv. Jag har fått fantastiska lärare och grottat ner mig i det jag älskar mest. Men framför allt har jag mött så många fantastiska människor på humanistiska. Alla nördiga diskussioner vi gått in i på filmkunskapen, den glada tonen gentemot varandra, småprat om allt från allvarsamma samhällsfrågor till futtiga irritationsmoment i vardagen. Jag har inte bara kunnat känna mig trygg i min identitet som intelektuell excentriker, jag har också lärt mig otroligt mycket av de underbara personer som omgivit mig.
Häggen blommar och sommarlovet är här om blott tre veckor. Precis som förra året betyder slutet av en årskurs massvis med uppgifter att skriva ihop under sena kvällssessioner. Men jag kan inte låta bli att även med det i åtanke somna med ett leende på läpparna.
Försöker fortfarande begripa att 2:an faktiskt snart är slut. När jag i början av hösten 2012 gick från samhälle till humanistiska programmet var jag fylld av förväntan, men också oklarhet. Förutom tre vänner kände jag ingen, och att hoppa in i andra halvlek på bortaplan är alltid ett drastiskt steg. Idag är jag så glad att jag tog det steget.
Ända sedan jag gjorde det där programbytet har alltid blivit mycket bättre än jag kunnat hoppas. Jag har stolt och obesvärat kunna vara mig själv. Jag har fått fantastiska lärare och grottat ner mig i det jag älskar mest. Men framför allt har jag mött så många fantastiska människor på humanistiska. Alla nördiga diskussioner vi gått in i på filmkunskapen, den glada tonen gentemot varandra, småprat om allt från allvarsamma samhällsfrågor till futtiga irritationsmoment i vardagen. Jag har inte bara kunnat känna mig trygg i min identitet som intelektuell excentriker, jag har också lärt mig otroligt mycket av de underbara personer som omgivit mig.
Häggen blommar och sommarlovet är här om blott tre veckor. Precis som förra året betyder slutet av en årskurs massvis med uppgifter att skriva ihop under sena kvällssessioner. Men jag kan inte låta bli att även med det i åtanke somna med ett leende på läpparna.
Kommentarer
Trackback
