Vi ses igen!

Den första snön kom i torsdags. Tafatt föll den ner på marken, för att i nästa ögonblick smälta bort. Om regnet är änglarnas tårar, vad är snön då? Änglarnas mjäll? Vintern är i alla fall det närmsta vi kommer det antika idealet - en värld sedd i vitt. Ironiskt nog är detta ett av historiens största missförstånd - grekerna och romarna hade färg på nästan alla tempel, fresker, statyer och byggnader. Men färgen hade flagnat av med tiden, och vi ville så gärna tro på att de, våra eviga förebilder, grundade denna stilperfektion medvetet. Men det är vi själva som kom på det. Alltså kan man säga att snön kommer närmare drömmen än man någonsin gjorde för två årtusenden sedan.

Jag välkomnade vintern med att titta på Tim Burtons makabra rysaräventyr "Sleepy Hollow" samma kväll. Komma in the mood for winter. I'm in the mood for winter, tradilalala. Det som ändå satt sinnesstämningen mest är Peter Watkins "Edvard Munch" från 1974, som jag såg förra veckan. Denna nära på fyra timmar långa biografi över den plågade expressionisten från Kristiania använder en dokumentär stil, där personer inblandade i konstnärens liv liksom blir intervjuade. Det är en fantastisk mix av låtsasreportage, konstnärliga sekvenser och sorgliga dialoger, med Munchs dagböcker som utgångspunkt. Identifierar mig mycket med filmen, på samma sätt som jag identifierar mig med Thomas Manns "Tonio Kröger" och "Döden i Venedig". Den fångar känslan av hur det är att leva, och fångar omgivningen. I alla fall som jag upplever den. Är tyvärr ej själv känd konstnär, men jag får väl jobba på det.

"Edvard Munch" är förmodligen en av de bästa filmer som gjorts, och möjligen min nya favoritfilm. Jag skakades om av att se den. Till skillnad från andra biografier så ger den en djupgående förståelse i vad som formar och utvecklar en person. Det är nästan skrämmande hur Watkins lyckas gå innanför skinnet på Munch, och vilken förståelse som här finns för samhällets strömningar och framför allt de virriga känslorna av ensamhet, kärlek, olycka och förtvivlan som formar en människa.

Snön kommer att falla vidare snart. Jag är rädd att jag kommer tro mig vandra genom 1800-talets Norge och gråta över världen. Men i bästa fall så är verklighet och fiktion helt skilda saker, som många så lätt vill ha det.