You buy the sunday paper on a saturday night
Vissa söndagar är South Park-söndagar. Egentligen är det mycket med serien ifråga jag inte gillar. Kiss och bajs-humor, långdragna upprepningar av komiska poänger och en rätt dryg ton är exempel på svagheter hos Trey Parker och Matt Stones små animerade figurer i Colorado. Men South Parks styrka, och anledningen att jag ändå orkar kolla ett halvt dussin avsnitt en söndageftermiddag, ligger i satiren över vårt falska samhälle i väst.
Ta bara avsnittet "The Last of the Meheecans", där pojkarna leker att de skyddar amerikanska gränsen från mexikanska immigranter. En av pojkarna, utklädd till stereotyp mexikanare med sombrerohatt och mustach, startar ett upplopp i USA vilket får mexikanare att fly över till Mexico, eftersom USA ändå är långt ifrån ett drömland. Utan Mexikanare får USA plötsligt en skyhög arbetsbrist inom fleratlet yrkeskategorier. Konflikten tar här en vändning, och gränspatrullerna försöker istället hindra mexikanare från att fly tillbaka till Mexico. En skarp samhällskommentar som i bästa fall får valfri SD-are som sett avsnittet att tänka om lite.
Lyssnat ovanligt mycket på Beach Boys den senaste veckan - 60-talsbandet som hamnat lite utanför. De var långt ifrån lika coola som The Doors, The Velvet Underground eller The Rolling Stones, och har alltid fått stå i skuggan av Beatles när det kommit till popperfektionism. Själv blir jag alldeles salig av balansen mellan eufori och återhållet vemod som finns på deras mästverk "Pet Sounds". Jag drömmer mig bort i stämmorna och lalandet, tolkar texterna i förhållande till mitt eget liv och ser världen som en stor våg, redo att mötas med ett leende på läpparna och en surfingbräda under fötterna.
Ja, Beach Boys är faktiskt så bra att de kommer att få en plats på nästa del i min bloggserie över världens 200 bästa låtar. Vilken får ni lista ut själva, men det är kanske inte så svårt om man kan sin pophistoria. Eller om man spelat Bioshock Infinite.
I fredags tog min klass skolfoto. Efter principen less is more klädde vi oss alla i svårt och tittade allvarligt in i kameran, med Jean-Paul Sartres citat "Dömda till frihet" disponerat på tre pappersskyltar. Man kan kalla det pretentiöst, vilket det kanske lite är. Men framför allt är det någonting jag kommer kunna kolla tillbaka på med stolthet.
Ta bara avsnittet "The Last of the Meheecans", där pojkarna leker att de skyddar amerikanska gränsen från mexikanska immigranter. En av pojkarna, utklädd till stereotyp mexikanare med sombrerohatt och mustach, startar ett upplopp i USA vilket får mexikanare att fly över till Mexico, eftersom USA ändå är långt ifrån ett drömland. Utan Mexikanare får USA plötsligt en skyhög arbetsbrist inom fleratlet yrkeskategorier. Konflikten tar här en vändning, och gränspatrullerna försöker istället hindra mexikanare från att fly tillbaka till Mexico. En skarp samhällskommentar som i bästa fall får valfri SD-are som sett avsnittet att tänka om lite.
Lyssnat ovanligt mycket på Beach Boys den senaste veckan - 60-talsbandet som hamnat lite utanför. De var långt ifrån lika coola som The Doors, The Velvet Underground eller The Rolling Stones, och har alltid fått stå i skuggan av Beatles när det kommit till popperfektionism. Själv blir jag alldeles salig av balansen mellan eufori och återhållet vemod som finns på deras mästverk "Pet Sounds". Jag drömmer mig bort i stämmorna och lalandet, tolkar texterna i förhållande till mitt eget liv och ser världen som en stor våg, redo att mötas med ett leende på läpparna och en surfingbräda under fötterna.
Ja, Beach Boys är faktiskt så bra att de kommer att få en plats på nästa del i min bloggserie över världens 200 bästa låtar. Vilken får ni lista ut själva, men det är kanske inte så svårt om man kan sin pophistoria. Eller om man spelat Bioshock Infinite.
I fredags tog min klass skolfoto. Efter principen less is more klädde vi oss alla i svårt och tittade allvarligt in i kameran, med Jean-Paul Sartres citat "Dömda till frihet" disponerat på tre pappersskyltar. Man kan kalla det pretentiöst, vilket det kanske lite är. Men framför allt är det någonting jag kommer kunna kolla tillbaka på med stolthet.
Kommentarer
Postat av: off topic
Tja, lite off topic här men..... Har du sett The blue kite? Om ja, vad tyckte du? Om nej, skulle du kunna tänka dig att se den? MVH Lars!
Förövrigt har du en mycket intressant blogg!
Svar:
Edvin Ek
Trackback
