A Farewell to Kings
Det var finbesök i Östersund idag. Kungen och drottningen kom med helikopter till vår lilla vinterstad, och Carl Gustav den XVI höll ett hackigt tal i badhusparken. Det förvånar mig att en person som represneterat Sverige i 40 år inte lärt sig rätt grundläggande retorik, men samtidigt vet jag inte vad jag förväntade mig.
Kungabesöket i Östersund gör mig påmind om två saker. För det första hur meningslös monarkin är. Ett system som inte är förenligt med modern demokrati, och som framför allt är hämmande för personerna som själva föds in i detta sammanhang. Nej, det är inte bra för att det är tradition. Ville man ha kungen som stadschef kunde man i ett val rösta på honom som kandidat. Men det andra jag påminns om är samtidigt viklken liten poäng det är att ta striden mot monarkin. Efter att ha besökt detta evenemang står en sak klar; de flesta är snarare än kritiska väldigt glada att vi upprätthåller monarkin i Sverige. Jag försöker säga att det inte handlar om individen Carl Gustav eller Viktoria, utan om systemets bristfällighet. Men jag tror ärligt talat inte att folk vill lyssna. Och jag finner inte detta som en kamp jag prioriterar högt. Rasism, klasskillnader och sexism är exempel på stora frågor vi har att arbeta med inför framtiden. Där kommer jag att lägga krutet.
Just i fallet med monarkin, tror jag att det kommer att dö ut av sig själv efter ett tag. Och om Sverige inte är redo för det än, kommer jag att kämpa för det som är mer aktuellt, problem som är större. För när det kommer till kritan är kampen om Sverige som republik en principfråga snarare än ett omfattande samhällsproblem.
Knug out.
Kungabesöket i Östersund gör mig påmind om två saker. För det första hur meningslös monarkin är. Ett system som inte är förenligt med modern demokrati, och som framför allt är hämmande för personerna som själva föds in i detta sammanhang. Nej, det är inte bra för att det är tradition. Ville man ha kungen som stadschef kunde man i ett val rösta på honom som kandidat. Men det andra jag påminns om är samtidigt viklken liten poäng det är att ta striden mot monarkin. Efter att ha besökt detta evenemang står en sak klar; de flesta är snarare än kritiska väldigt glada att vi upprätthåller monarkin i Sverige. Jag försöker säga att det inte handlar om individen Carl Gustav eller Viktoria, utan om systemets bristfällighet. Men jag tror ärligt talat inte att folk vill lyssna. Och jag finner inte detta som en kamp jag prioriterar högt. Rasism, klasskillnader och sexism är exempel på stora frågor vi har att arbeta med inför framtiden. Där kommer jag att lägga krutet.
Just i fallet med monarkin, tror jag att det kommer att dö ut av sig själv efter ett tag. Och om Sverige inte är redo för det än, kommer jag att kämpa för det som är mer aktuellt, problem som är större. För när det kommer till kritan är kampen om Sverige som republik en principfråga snarare än ett omfattande samhällsproblem.
Knug out.
Kommentarer
Trackback
