Vi ses igen!

Oh spirit, thou hast leavs't me in anguish and silent despair
Det är väl typ så det börjar?
Känslan, andligheten
Kultiverat optimerat i svunnen tid

Nej vi börjar om
Om
Om igen
Lite så
Upprepar
Upprepar
Upprepar

Tänkte fel
Minimalism är en mekanism
Siffror?
474600981
3,14 pi någonting
Omkretsen på djupet av djupet i matematiken

Jag är grotesk
I blodets rasande vagga styckas lik och fodras skrik
När lemmar lästas och tungor häftas
Jag är vacker
För ditt ljus ställer solen bak i ledet, sänker dimmern i vardagsrummet

Man kan inte göra allt på en gång
Men kanske göra något med en sång
Dop-dobi-doo
Yeah
Depression for confession
Oh yeah
Det var refrängen....

Tystnad är bästa metoden




...

...

Men bara som idé.
Eller om man inte har någon

Meta
Jag är meta
Bara genom att säga att jag är meta
Jag vill inte vara meta
Det här är jag, inte om mig
Inte om det som är om mig
In i den jävla befläckade oändligheten av pastischer, av förbättringar, försämringar, kommentarer på det som varit, det som är
Men inget kommer
Inget kommer

Jag flög upp i pannkakan och ner i grädden, med solen där någonstans
Himlen omfamnar mig ändå, om jag har en chans

Livet ger inte tid, åt en individ
Tiden får själv avgöra vem som ledde och vem som efter sprang
Vila i frid, du sanna individ

Sessionen är slut, jag tackar för mig
Jag är postmodernismens blinda lakej