Framsikt utförhållning
Lyssnar på Kraftwerks debut, låter den hypnotiska basgången och flöjtspelet sätta takt på fantasin. Det är intressant hur krautrock, till skillnad från den mesta progressiva rocken, låter helt och håller tidlös. Nu gillar jag prog ändå, men det här inte en lika aktuell ljudbild idag som då. Men krautrocken står över detta, tidens tand biter inte på den tyska experimentsmusiken.
Min morbror har fått jobb - i Uppsala. Fascineras över hur snabbt livet helt kan ställas om för någon, och är väldigt glad över detta.
Själv har jag ett år kvar innan Uppsala, Linköping, eller Stockholm ens är på tapeten. Egentligen är jag väldigt sugen på att flytta ifrån Östersund nu. Det är en stad jag tycker om, men tanken att etablera sig på nytt, helt förutsättningslös, är väldigt lockande. Jag är i alla fall glad att spendera vad som förmodligen blir mitt sista år i Östersund med så bra vänner. Vänner som ibland är så fina att jag bara vill ge dem en medalj, alternativt en salt och blandat-påse.
Blev igår klar med filosofiuppgiften. Två nätter har förstörts av denna svårskrivna rapport, men när jag 2:00 klickade på skicka-knappen kände jag att det var mödan värt.
Idag hade jag människans språk. På sätt och vis är detta veckans roligaste lektion, att som 3:a komma in och mötas av alla förstaårsgymnasister.
Imorgon bär det av till Falun igen. På sätt och vis är detta topparna varje månad, det som håller igång en och motiverar en att fortsätta.
Skrev för ungefär 90 minuter sen klart min filmkrönika. Takeshi Kitano är temat. En regissör som på senaste tiden bara växt för mig. Efter att ha sett om Hana-Bi är det svårt att begära någonting mer för stunden. En otroligt filosofisk och deterministisk film, där en rullstolsbundens kamp mot depression varvas med den sköna historien om hur före detta polisen Nishi och hans dödssjuka fru åker mot norra Japan för att fly, eller kanske snarare möta, det oundvikliga slutet.
Nu måste jag väl ändå sova. Lite sömn behöver man ju. Trots allt.
Min morbror har fått jobb - i Uppsala. Fascineras över hur snabbt livet helt kan ställas om för någon, och är väldigt glad över detta.
Själv har jag ett år kvar innan Uppsala, Linköping, eller Stockholm ens är på tapeten. Egentligen är jag väldigt sugen på att flytta ifrån Östersund nu. Det är en stad jag tycker om, men tanken att etablera sig på nytt, helt förutsättningslös, är väldigt lockande. Jag är i alla fall glad att spendera vad som förmodligen blir mitt sista år i Östersund med så bra vänner. Vänner som ibland är så fina att jag bara vill ge dem en medalj, alternativt en salt och blandat-påse.
Blev igår klar med filosofiuppgiften. Två nätter har förstörts av denna svårskrivna rapport, men när jag 2:00 klickade på skicka-knappen kände jag att det var mödan värt.
Idag hade jag människans språk. På sätt och vis är detta veckans roligaste lektion, att som 3:a komma in och mötas av alla förstaårsgymnasister.
Imorgon bär det av till Falun igen. På sätt och vis är detta topparna varje månad, det som håller igång en och motiverar en att fortsätta.
Skrev för ungefär 90 minuter sen klart min filmkrönika. Takeshi Kitano är temat. En regissör som på senaste tiden bara växt för mig. Efter att ha sett om Hana-Bi är det svårt att begära någonting mer för stunden. En otroligt filosofisk och deterministisk film, där en rullstolsbundens kamp mot depression varvas med den sköna historien om hur före detta polisen Nishi och hans dödssjuka fru åker mot norra Japan för att fly, eller kanske snarare möta, det oundvikliga slutet.
Nu måste jag väl ändå sova. Lite sömn behöver man ju. Trots allt.
Kommentarer
Trackback
